'

Före helgens besök från Kiruna hade vi dagligen flera besök av "vårat" husdjur, en nästintill tam sjöfågelhona som vi kunde mata från handen. Freja tyckte den var jättefin, och tjöt av glädje varje gång "pippin" spatserade in på våran gräsmatta, och hon tittade förundrat varje gång den flög iväg. Lillkusinen Max, snart 6 år hade blivit informerad om fågeln, och fått se en bild på mobilen på den fina fågeln,  och han såg verkligen fram emot att få mata henne från handen. Enda orosmomentet var den medföljande fågelhunden Nova, som älskar att jaga sjöfåglar, skulle hon hålla sig lugn när hon såg "våran" fågel, eller skulle det bli "drama"....? Nåväl, sjöfågeln sågs inte till på hela helgen, och har inte synts till sedan dess, Max var jättebesviken men efter att han fått se en hel sjöfågelkull vid sjön blev han lite nöjd....